.

Haha, gjorde ett jätte roligt test på barnensbokklubb.se. Testet handlade om hur mycket boknörd man var.

Mitt resultat...

 Inte dåligt va? Gör testet ni också! För att komma till testet, klicka på bilden. Vad fick ni för resultat?

PEACE AND LOVE EVA

Åh! är det inte vackert? Drömmer mig bort till tystheten, enkelheten och friden man känner när man befinner sig just där, i Norge. Bilden är tagen från i somras när jag och min familj spenderade nåra dagar i en stuga i telemark.

PEACE AND LOVE EVA

God eftermiddag! Sitter här i soffan efter en hel dags orientering. Det dick väl lite så där, haha (vi kom typ näst sist... ). Tror att jag har dragit på mig en ordentlig förkylning, sitter här och fryser trots att jag har en tjock-tröja på mig och täcke. Har jätte ont i halsen också, så jag har nyss druckit en kopp te med honung. Hoppas verkligen inte att jag blir sjuk... Ses!

PEACE AND LOVE EVA

Vet ni vad som får mig att gå upp på mornarna?  Vet ni vad som får mig att lägga mig med ett leende på läpparna varje kväll? Vet ni vilka som har format mig till den jag är? Vet ni vilka som betyder mest för mig i hela unerversums historia, vilka jag är beredd att offra mitt liv för? Sex små betydelsefulla bokstäver, som är mitt allt. Min familj. Känner mig så himla stolt när jag yttrar de orden. Min familj. Min snälla, roliga och fina lilla pappa, min förståeende, hjälpsamma och söta lilla mamma och min urgulliga lilla brorsa. De tre människorna, är de bästa som finns på hela jorden. Jag har haft världens tur, ingen har någonsin fått uppleva samma kärlek, omtanke och entusiasm som jag. Tack mamma, pappa och arthur för att ni låter mig uppleva sådan sorts kärlek som människor offrar sina liv för. Älskare er.

PEACE AND LOVE EVA

- Vad har du på dig när du sover? Pyamasbyxor eller långkallingar+linne eller t-shirt
- Hur sover du helst? (på sidan, ryggen etc) När jag sover kurar jag ihop mig till en liten boll under täcket, haha.
- Hur många kuddar har du i sängen? Eh... Typ tre? Jo något sådant tror jag! Sedan så har jag en massa prydnadskuddar, för att det ska se mysigt och fint ut men de använder jag aldrig.
- Kommer du ihåg vad du drömmer på nätterna? Det beror på, om jag vaknar upp mitt i en dröm så kommer jag ihåg, annars inte.
- Har du drömt “sann-drömmar” någon gång? Om jag har! En massa gånger, riktigt läskigt!

Ha det bra!

PEACE AND LOVE EVA

PEACE AND LOVE EVA

Som ni ser så har jag fått en ny header! Jag har den här så länge, håller på med en mycket snyggare men som tar lite längre tid. Alla bilder är tagna själva och headern har jag gjort själv. Vad gör ni just nu? Jag sitter och tittar på lyxfällan, jätte deprimerande att titta på! Jag förstår inte hur folk kan göra så med pengar! Ofattbart... Nej nu ska jag gå och ta mig en kopp te och messa lite med mina kompisar! Dagens höjdpunkt, haha! Ses! KRAM EVA

Hej, hej! Sitter här med laptopen i knät och tittar på kändisdjungeln. Har precis tränat, så nu ligger jag näst intill död på soffan, haha... Förresten så håller jag på med en ny header! Headern gör jag i picasa, ett jätte bra gratisprogram där man kan redigera bilder och göra fina collage. Picasa kan du ladda ner här. Har ni sett att min farmor har skrivit en kommentar? Duktigt va? Hon håller på och lära sig det där med internet, och hon är jätte duktig (ni vet, på den tiden fanns det inte ens tv-apparater, svårt att tänka sig!) Nu ska jag fortsätta att titta på kändisdjungeln, kanske skriver ett till inlägg senare. Ses! KRAM EVA

God morgon! Sitter här nyduschad och klar inför skolan! Har sovmorgon så det är väldigt skönt. Jag har ätit pannkakor till frukost, lyxigt va? Vi åt det till middag igår och det blev några över så jag kunde inte göra annat än att äta upp dom följande dag... Nu är det triss på tv! Måste bara se det! Det är beroendeframkallande... Ses! KRAM EVA

Mm... Nu har jag just avnjutit en jätte god middag med pasta carbonara, pizzasallad och tiramisu till efterätt framför tv:n med hela familjen samlad. Har kollat mejlen, kollat lite bloggar och skrivit några rader på min nya novell. Jag fick ett mejl av min kompis Jossan som tyckte att jag skulle börja med en liten följetång här på bloggen. Bra idé va? Eller var tycker ni? Hur ofta tycker ni att jag ska skriva? Och hur långt varje gång? Har några idéer om vad jag ska skriva om. Tack så mycket Jossan för tipset! Nu ska jag ner och köpa lite godis. Blir nog varken idol eller morden i midsomer, mamma och pappa ville se på Dirty Dancing som går på svt1 klockan 22. Önskar en fortsatt trevlig fredagskväll! KRAM EVA

I läxa fick vi på skrivarkursen att göra valfri uppgift i boken som vi fick, vilket jag också gjorde igår. Här kommer min lilla, ja vad ska vi kalla det för? Dikt? Novell? Berättelse?

Jag var död. Det var ingen tanke, ingen vision, ingen dröm eller ett konstaterande. Det var ett faktum. Död. Jag upprepade ordet för mig själv några gånger, som om ordet skulle förlora dess innebörd av upprepande. Jag vände och vred på ordet, men från alla håll och kanter såg ordet likadant ut. Fyrkantigt. Vad betydde ordet egentligen? Död. Var det en livsform? Eller en livsfas? Eller var det kanske bara ett oskyldigt, intetsägande, obetydligt ord, som bara gav oss en massa onödiga, felaktiga visioner av vad som fanns där bakom, där, där alla människors liv slutar. Jag visste inte, ville inte veta. Jag drog ett djupt andetag och vände mig om för att möta min död. Halleluja, jag var död. 

KRAM EVA  

Åh, åh, åh! Sitter här och gråter... Jag är... Mållös! Jag vet inte vad jag ska säga, finner inga ord! Åh, åh, åh! Vill bara skrika! Lungn, jag gråter inte av sorg. Jag gråter av ren lycka. Ren lycka. Jag satt och surfade sunt lite, tiddade på min och mina två underbara bästisars nya blogg, och läste ett inlägg som fick mig att börja gråta av lycka! Så här löd inlägget:

Vi är tre flummiga och konstiga tjejer mellan 10 och 20 år. Vi har kul och skrattar hela dagen lång minst 5 gånger i veckan :) hahahahahaha (och lite till) men de e det som livet går ut på Skratt och kärlek <3 XD (och lite till) men det är det som gör att vi håller ihop och vi har gjort det i många år. Det är ju klart att v bråkar ibland men vi blir ALLTID sams igen <3<3 
/soffan


Det säger verkligen allt om oss. Jag, Linnea och Sofia. Jag fick någon slags uppenbarelse när jag lästa det. Dom är mina. Bara mina. Dom finns där. I vorrt och torrt. I ur och skur. För alltid. Jag älskar er tjejer. KRAM EVA

God morgon! Sovit gott? Det har jag och jag är ovaligt glad idag! Vill ni veta varför? Jo, jag kom på ungefär halvvägs in på frukosten att jag hade sovmorgon! Vilken lycka! Så nu sitter jag här med en kopp te i handen och surfar runt lite. Har skrivit några insändare till bla. KP. Solen skiner och jag har sovmorgon. Kan livet bli bättre än så? KRAM EVA

"Man måste skiljas för att längta, man måste längta för att träffas, man måste träffas för att skiljas!"

citat från världens bästa vän, Natasja

Det här kanske är lite egotrippat, att lära ut saker som om man är värsta proffset. Men det är absolut inte så jag menar, jag vill bara dela med mig av mina förhoppningsvis bra tips som kanske kommer till nytta någon gång! Jag kommer ha min skola lite då och då, med lite olika teman. Dagens tema är beskrivningar, hur man kan beskriva miljöer och saker på ett vackert och beskrivande sätt som inte blir allt för tråkigt. Här är första delen i Evas skrivarskola!

EVAS SKRIVARSKOLA, DEL ETT. BESKRIVNINGAR

Bland det vikigaste i en text, vare sig det handlar om en lång berättelse eller en kort novell, är beskrivningarna. Beskrivningarna berättar hur huvudpersonen ser ut, hurdan han/hon är, hur han/hon känner etc. Beskrivningen berättar också hur miljön där det utspelar sig ser ut. En berättelse blir så mycket mer spännande och effektfullare med rikligt detaljerade beskrivningar. Är beskrivningarna något mindre och lite glesa kan det lätt uppfattas som lite billigt och inte skrivet så helhjärtat, som om man skrivit i bara förbifarten. Men det är också lätt att göra för detaljerade beskrivningar, då det blir tråkigt och jobbigt att läsa. Här kommer att gott exempel som visar att det blir så mycket roligare att läse med bra beskrivningar.

Stigen framför mig var täckt med stenar, mindre en vanligt grus. Gången vat täckt av löv i en massa färger. Stigen kantades av träd. Några fåglar satt i träden och sjöng, men de flesta fåglar hade redan flyttat. Solsken sipprade ner bland träden och värmde mina kinder. En vindbris drog igenom gläntan och skakade om träden så att löv föll ner. Med fåglarnas kvittrande och trädens susande satte jag mig mot ett träd och slöt ögonen och njöt av hösten



Den breda stigen framför mig var täckt med tusentals små stenar, något mindre en vanligt grus. Gången var täckt av stora lönnlöv i höstens alla färger-orange, gul, brunt och rött. Stigen kantades av träd med stora trädkronor och tjocka stammar. Några enstaka fåglar satt i de enorma träden och sjöng, men det flesta fåglarna hade redan flytt de kalla sverige i jakt på något varmare. Lite solsken sipprade ner mellan träden och värmde mina kalla kinder. En kall vindbris drog igenom den lilla gläntan och skakade om trädens grenar så att hundratals guldfärgade löv föll till marken. Vinden var iskall och stickande, så där som den kan vara om hösten. Med fåglarnas kvittrande och trädens susnade i bakgrunden satte jag mig ner mot en stor lönn, slöt ögonen och bara njöt av hösten.

Märker ni skillnaden? Visst blir det så mycket bättre med en mer detaljerad beskriving? Den här övningen är jätte bra att göra hemma, så greppa närmaste penna och skriv! Ni får väldigt gärna mejla in er text till [email protected] jag tycker det är jätte roligt och få läsa era texter! Det var allt för idag, på återseénde! KRAM EVA

Oj, oj, oj jag var på riktigt skrivhumör idag och fick ännu en skrivaratack alldeles nyss och kunde inte låta bli ... Här är resultatet!

Vad är det absolut farligaste, jobbigaste och svåraste vi kan utsätta oss för? Motorcyckelåkning? Klipphoppning? Bergsbestigning? Nej, nej och nej. Nä, just det, kärlek. Det är det som får oss bli blinda, vilja offra allt och till och med helt tappa fattningen. När man älskar någon, så växer kärleken till personen varje ynka sekund, minsta lilla beröring. Och ju mer man älskar någon, destå sårbarare blir man. Varje beröring får man sedan betala för när man står där, alldeles hjälplös och mållös, inför personen man älskar mest, och är beredd att offra sitt liv för som med de där små omöjliga orden, som knappt går att uttala eller ens tänka, berättar att den inte längre älskar en. Jag älskar dig inte längre, är orden.

En ganska kort liten dikt, men som ändå säger så mycket!
KRAM EVA

Hejsan allihopa! Har precis gjort mozartkulor (jo, jag vet det är inte jul, men det är ju såååå gott!) och sitter nu med laptopen i mitt knä och tv:n i bakgrunden och väntar på att mamma ska komma hem och göra tacos. Typisk fredagsmat, eller hur? Hos oss har det konstigt nog blivit vardagsmat, snabbt billigt och enkelt. Med ett plötslig skrivanfall sitter jag nu med datorn i högsta hugg och försöker skriva lite på min senaste novell. Passade på samtidigt att skriva ett par rader på min blogg. Ska försöka uppdatera så mycket som möjligt, men med en massa aktiviteter, läxor och uppgifter i hemmet som ska göras blir det lite svårt ... Nu när jag ändå håller på passar jag också på att skriva av mig lite med det som rör sig i mitt huvud just nu.

Jag har just fått upp ögonen för något mycket viktigt, om inte livsvikigt, ja kanske rent ut av det viktigaste här i livet, vänskap. Det låter kanske lite konstigt, men jag har inte riktigt förstått hur oerhört viktigt det är, jag har liksom tagit det för givet. Tagit för givet att det alltid finns någon som säger "hej" när man kommer till skolan, någon som kommer med läxor när man är sjuk eller någon att stötta sig mot när livet inte längre bär. Men destå mer jag tänker på det, destå oförnuftigare blir jag. Det är inte alls så självklart, det där med kompisar. Jag klandrar mig själv för det jag gjort, tänkt att; "men mina kompisar dom minnsann, dom skulle aldrig lämna mig" eller "men dom måste ju förlåta mig för det där ... ". Men hur kan jag tänka så? Tänk om dom inte längre vill ha mig? Vad gör jag då? Blotta tanken gör mig nästan illamående, att jag kanske en dag kommer stå där, alldeles ensam och vilsen utan några kompisar. Varje gång jag ser på mina kompisar, varje gång jag hör deras röst, varje gång jag öppnar ett sms från mina kompisar känner jag att jag måste ge dem så mycket mer. Det ger mig så mycket, sätter guldkant på min vardag och förgyller mitt liv, men vad får det tillbaks? Mina kompisar hävdar bestämt att jag minnsann ger dem mycket också, men jag vet inte ... Jag får helt enkelt ta och lita på mina kompisar, hoppas att det ger mig ett innerligt och ärligt svar. Jag tror att man själv inte kan se vad man gör för sina kompisar, utan bara se det dom gör för en själv. Vänskap kan enligt mig gemföras med kärlek, en äkta vänskap kan vara minst llika djup som en förälskelse. Oavsätt om man har någon man älskar eller ej, någon som man vill leva hela sitt liv med, så klarar man sig helt enkelt inte utan riktigt bra vänner. En vän ska man kunna prata om allt med, och inte kan man väl diskutera sin kärlek med den man älskar? Nej justdet, i sådana situationer behöver man en vän. Jag är oerhört tacksam för att jag har fått dessa underbara människor omkring mig till vänner, finner inte ord för hur mycket jag behöver dem och hur mycket det betyder för mig!

Jag var barar tvungen, allt får inte plats i mitt huvud, det är så mycket som rör sig i mitt huvud att jag helt enkelt var tvungen att rensa hjärnan lite. På återseende! KRAM EVA