En liten dikt om kärlek
Oj, oj, oj jag var på riktigt skrivhumör idag och fick ännu en skrivaratack alldeles nyss och kunde inte låta bli ... Här är resultatet!
Vad är det absolut farligaste, jobbigaste och svåraste vi kan utsätta oss för? Motorcyckelåkning? Klipphoppning? Bergsbestigning? Nej, nej och nej. Nä, just det, kärlek. Det är det som får oss bli blinda, vilja offra allt och till och med helt tappa fattningen. När man älskar någon, så växer kärleken till personen varje ynka sekund, minsta lilla beröring. Och ju mer man älskar någon, destå sårbarare blir man. Varje beröring får man sedan betala för när man står där, alldeles hjälplös och mållös, inför personen man älskar mest, och är beredd att offra sitt liv för som med de där små omöjliga orden, som knappt går att uttala eller ens tänka, berättar att den inte längre älskar en. Jag älskar dig inte längre, är orden.
En ganska kort liten dikt, men som ändå säger så mycket!
KRAM EVA