.

I läxa fick vi på skrivarkursen att göra valfri uppgift i boken som vi fick, vilket jag också gjorde igår. Här kommer min lilla, ja vad ska vi kalla det för? Dikt? Novell? Berättelse?

Jag var död. Det var ingen tanke, ingen vision, ingen dröm eller ett konstaterande. Det var ett faktum. Död. Jag upprepade ordet för mig själv några gånger, som om ordet skulle förlora dess innebörd av upprepande. Jag vände och vred på ordet, men från alla håll och kanter såg ordet likadant ut. Fyrkantigt. Vad betydde ordet egentligen? Död. Var det en livsform? Eller en livsfas? Eller var det kanske bara ett oskyldigt, intetsägande, obetydligt ord, som bara gav oss en massa onödiga, felaktiga visioner av vad som fanns där bakom, där, där alla människors liv slutar. Jag visste inte, ville inte veta. Jag drog ett djupt andetag och vände mig om för att möta min död. Halleluja, jag var död. 

KRAM EVA